När bloggen fällde en minister

Från Aftonbladets sajt, artikeln 'Bloggaren som fällde Borelius'På det första Bloggforum, som hölls hösten 2004, ställdes frågan till en paneldebatt: När blir bloggen etablerad i Sverige?Den dagen bloggar fäller en riksdagsledamot eller minister”, svarar liberale bloggaren Johan Norberg.

Två år senare, hösten 2006, blev Maria Borelius handelsminister i Reinfeldts första regering. Det dröjde inte länge innan en rad märkligheter kom i dagen. Bland annat hade hon struntat i att betala tv-licens, samt betalat barnflickor och hemhjälp svart. Hon försökte urskulda sig med att hon haft dålig privatekonomi. Men den 9 oktober lade Magnus Ljungkvist ut Borelius, och sedan också hennes mans, inkomstuppgifter på sin blogg. Siffrorna visade att de haft miljoninkomster.

Uppgifterna var de offentliga inkomstuppgifterna från Skatteverket. Några dagar senare blev pressen för stor, och Borelius avgick.
– Jag tyckte att det var märkligt att ingen följde upp hennes påstående att hon inte hade haft råd att betala sina barnflickor vitt, sade Magnus Ljungkvist till aftonbladet.se (Bloggaren som fällde Borelius). Dagarna efter avslöjandet mordhotades Ljungkvist.

Ljungkvist var då pressekreterare hos socialdemokraterna, men det var på sin privata blogg han gjorde avslöjandet. Expressen publicerade samma uppgifter strax efter Ljungkvist. En diskussion uppstod om Expressen tagit uppgifterna från Ljungkvist utan att ange honom som källa, eller om de (som Expressen hävdade) tagit fram dem på egen hand. En teknisk diskussion om tidsstämplar från servrar med mera vidtog. För de flesta var det dock klart att Ljungkvist i vilket fall som helst var först. Norbergs profetia hade besannats.

Borelius fall var en bekräftelse på en förhoppning som var central i bloggens tidiga skeden: att den kunde vara ett verktyg för att förändra. Man exemplifierade ofta med hur amerikanska bloggar i december 2003 fällde den framstående republikanske senatorn Trent Lott: ”one of the earliest examples of the power of the internet, and the ability of the blogsphere to impact on the national media”. Nu hade den svenska bloggosfären fått en lika praktfull trofé. Under våren 2005 kom sedan bloggens breda genomslag i Sverige.

* * *

Jag kan lägga till en personlig och en smula lustig fortsättning på historien. Hösten 2006 utbildade jag oberoende journalister från Belarus om hur man kan arbeta med nya medier. Belarus låg då, och ligger fortfarande, i botten på Press Freedom Index. Naturligtvis presenterade jag fallet Ljungkvist/Borelius för mina elever, förklarade varför ministern avgått, och avslutade min dragning med att dramatiskt förklara, att Ljungkvist blivit mordhotad.
Det gjorde inget som helst intryck på mina elever.
– Jaja, sa de. Det är väl klart? Vi hade tyckt det var ytterst egendomligt om han inte hotats till livet. Men hur fick han tag i ministerns inkomstsuppgifter!!?!
Jag förklarade att de var offentlig handling. Det höll mina elever för otroligt. Jag fick grundligt gå igenom offentlighetsprincipen, visa på lagtexten i tryckfrihetsförordningen. Först så småningom blev de övertygade om att jag inte ljög.

Det var lite lustigt. Eller, å andra sidan inte. För mord och trakasserier var verklighet för mina kursdeltagare. En av dem – vi kan kalla henne Liza – hade delat skrivbord med journalisten Veranika Charkasava, som brutalt mördades i oktober 2004. Kort efter mordet befann Liza sig i sin lägenhet högt upp i ett höghus, när hon plötsligt upptäckte en rödlysande punkt från ett lasersikte på kroppen.

Liza berättade hur hon sjönk ihop, som paralyserad. Inget skott avlossades. Kanske var det ett dumt skämt med en laserpekare; kanske ville någon bara skrämma henne.

Det var dock för mig en stark påminnelse om vilka priviligerade förhållanden vi ändå arbetar under i Sverige.

(Tack till Hans Kullin, som påminde mig om Johan Norbergs uttalande.)

Publicerat i Medierna, Samlarbilder | Etiketter , | Lämna en kommentar

Klart man måste blogga …

… själv, om man ska skriva blogghistorien. Min Blinda höna har vaknat till med ett inlägg om hur ryska leksaker demonstrerar mot Putin och valfusket.

En WallE-robot, en snögubbedocka och ryska Matrjuska-dockor bär små plakat mot ryskt valfusk i en så  kallad nano-demonstrationer

Nyheterna om de här ”nano-demonstrationerna” sprids i Ryssland via bloggar, YouTube och andra sociala medier.
En bra påminnelse om att även om bloggen kanske förlorat i inflytande hos oss (i alla fall jämfört med de tidigaste förhoppningarna), så finns det många ställen i världen där den är oerhört viktig för yttrandefriheten.

Publicerat i Relaterat | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Så blev BloggSverige kvinnodominerat

I februari 2004 startade Hans Kullin bloggen Media Culpa, med undertiteln Two Swedish Eyes on Media and Public Relations.

Att Hans var väldigt fokuserad på just PR och media (förutom en ”betydligt spretigare” början, som han säger själv), gjorde att han ofta fick uttala sig i media. På hans ”About”-sida finns en imponerande samling länkar till klipp och intervjuer i ”gammelmedia” från 2004 och framåt – en guldgruva för blogghistorikern. Här kan man se till exempel hur det hösten 2008 skrevs om ”blogghatet” – grova och illasinnade kommentarer som främst ansågs drabba kvinnliga bloggare: Linda Skugge och Blondinbella var två av dem (”De drabbas av näthatet”, Aftonbladet 25 sep 2008). Var det just för att de var tjejer?

Att Hans Kullin fick uttala sig berodde också på att han, vid sidan av bloggen, mellan 2005 och 2010 gjorde årliga enkätundersökningar av den svenska bloggosfären (BloggSverige 1, 2, 3, 4 och 5.) Undersökningarna ger en god bild av vilka som bloggade. Och mellan 2005 och 2007 ser man en dramatisk förändring: tjejerna tar över bloggandet.

Om nu bloggklimatet efter hand blev tuffare, så var det den positiva sociala interaktionen som fångade Hans Kullin från början.
– Ganska tidigt märkte jag att man inte satt och skrev i ett isolerat rum. Man var del av en community. Det fanns en generös hjälpa till-känsla som jag fick direkt. Jag fick till exempel snabbt kontakt med en kille i USA, som hjälpte mig med min RSS-feed.
– Och jag minns så väl att jag fick kontakt med en kille i Teheran, som bloggade om PR. Och då trodde man kanske att PR inte fanns i Iran, men jag kom fram till att det då, runt 2004, förmodligen fanns fler PR-bloggar i Iran än i Sverige.
– Många av de kontakter som jag fick då har jag kvar idag.

Publicerat i Intervjuer, Samlarbilder | Etiketter | Lämna en kommentar

Den svenska bloggens första galjonsfigur

Erik Stattin är en av Sveriges första bloggare och blev – ibland en smula motvilligt – den främste centralfiguren i den tidiga bloggosfären med sin blogg Mymarkup. När media började intressera sig för bloggfenomenet var det ofta till Erik de ringde. Erik var också en av initiativtagarna till de Bloggforum som hölls 2004 – 2005 och som var en sorts bekräftelse på bloggens genombrott i Sverige. Han är förstås en självklar källa till den svenska blogghistorien. Ikväll intervjuade jag honom i Stockholm. Vilka influenser ser han till bloggandets uppkomst?

– I kölvattnet av att it-bubblan sprack kände man att det fanns något djupare; humanistiska värden att försvara mot it-bubblan och hyperkapitalismen.
– Det som jag föll för [med bloggen] var den här gör-det-själv-filosofin. Det var open source programvara, man hostade sin egen blogg, tog hand om den lite som en trädgårdsmästare nästan.
– Jag tyckte också att DN Kultur var jävligt tråkiga, de skrev inte om det som var relevant, och på ett mossigt vis. Den intressanta debatten och den intressanta kulturen, den diskussionen fanns någon annanstans. Det var min ingång.

Erik bloggar fortfarande, numera på mymarkup.se. Den tidigare adressen mymarkup.net är nertagen, men Wayback Machine har ett snapshot från januari/februari 2002.

Men ser en del intressanta saker i bilden. Det finns en länk till webblogg.net, som kan ha varit den första svenska bloggen. Det finns länkar till yelah.net, en tidig nättidning som började använda bloggformatet tidigt. Här finns också en referens till Dave Winer, en av bloggformens urfäder och skaparen av några av de tidigaste bloggpubliceringsverktygen/tjänsterna, Userland Frontier, Radio Userland, och Manila.

Publicerat i Intervjuer, Samlarbilder | Etiketter | 5 kommentarer

Bloggen – det lilla verktyget som förändrade hela medielandskapet

För bara tio år sedan var det bara en handfull svenskar som visste vad en blogg var.

Idag finns de överallt. Utrikesministern har en. Företag har dem. Organisationer och myndigheter har dem. Tidningar och andra medier har dem.

Och självklart har privatpersoner, i alla åldersgrupper, yrken och landsändar bloggar. Pensionärer bloggar. Tioåriga tjejer kan redan ha startat flera stycken. För en del blir bloggen en start för lönsamma affärsverksamheter, för professionella karriärer, för kändisskap.

Men så var det inte till en början.

Ännu mer negg i SvD

När medier och det etablerade samhället började få upp ögonen för bloggfenomenet reagerade det med förakt och tillmälen som ”bloggträsket”, ”blogg-giftet”, ”bloggskvaller” etc.

Trots det har bloggar totalt förändrat hela medielandskapet, på mindre än tio år.

Vad var det som hände? Hur gick det till? Vilka var det som introducerade bloggen i Sverige? Vilka var de första bloggarna? Hur kom de in i ”gammelmedia”? När myntades det begreppet, förresten? När gjorde modebloggarna  sitt intåg? Vilka förhoppningar hade man om bloggmediet i början? Har de infriats? Vilka är milstolparna i bloggens svenska historia?

Kanske är bloggen på väg ut nu. Kanske ersätts den av nya verktyg, som Facebook och Twitter, och av det som kommer efter Facebook och Twitter (för det gör det, detkommer alltid något ännu nyare).

Men bloggen var först. Den var vägröjaren, isbrytaren, den som möjliggjorde allt det som kommer efter.

Det är dags att skriva den svenska blogghistorien. (Jag var själv med där, som en av de tidigaste.)

Jag har börjat intervjua dem som var med från början, för att försöka få svar på de där frågorna (och många fler). Det blir  en bok – förhoppningsvis klar i början av sommaren.

Och självklart kommer boken om blogghistorien ha en blogg. Den här.

Publicerat i Om boken | 8 kommentarer